Idag börja jag dan med att lyssna på Jack Johnson = BIG MISTAKE. Minnena bara kom som en våg över mig, vilket i sin tur resulterade i en känsla jag faktiskt aldrig känt förut kombinerat med grin. Jag grät på ett sätt jag aldrig gråtit, och med det menar jag inte att det var hysteriskt, utan att det inte bara var tårar. På nåt sätt så grät hela min kropp, tidigare lycka som nu återupplevdes i form av tårar och en enorm saknad. Det var inte hemskt, inte på nåt sätt, det var bara så otroligt befriande. Men så oerhört sorgligt att bli påmind om allt det roliga. Men jag tackar Jack Johnson för det. För det är inte alltid dåligt att bli påmind eller att känna sorg. Det är livet.
Nu har portugisen flyttat in i vår söta lägenhet! David heter han.. otroligt fint uttal. En helt vanlig kille, så som man tänker att en portugis ser ut. Dök upp cirka 21.30 (??) och ska NU flytta in. Eller han har inte ens kommit me sina prylar.. Och klockan är 22.42. Så det kommer bli en lång kväll. Lovade att hjälpan...
Längtar tills min älskade Malin kommer hem. Pratade med henne igår på tele, och det var så underbart.
Detta är till Malin från Jack och mig..
But there is not enough time, And there is no, no song I could sing And there is no combination of words I could say But I will still tell you one thing, We're better together
Älskar er.
Izzie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar