Har tänkt mycket på ensamhet och sånt de senaste månaderna vilket ni kanske märkt i min blogg.. Idag började jag fundera på om jag faktiskt satt mig själv i den ensamheten. Eller jag har ju haft liknande tankar tidigare, att jag bara drar så långt bort som möjligt utan någon som helst vettig anledning förutom plugget... Men idag har jag nog förstått att jag oxå stött bort en del vänner på sistone. Inte medvetet, inte för att jag vill, men indirekt genom att ja inte hört av mig tillräckligt.
Inom den senaste månaden har jag fått tre brev med posten. Handskrivna brev, såna som man fick när man hade brevvänner förut.. Idag kom det tredje och det var det som väckte dem tankarna (se ovan) igen. Jag tänkte skriva breven här. Inte för att bevisa något eller försöka något, men för att visa vilka underbara människor jag har i mitt liv, som inte stött bort mig fastän jag kanske inte hört av mig så bra under detta år.. Jag känner mig jätteskyldig för det, för jag är inte sån egentligen.. Jag har bara fått kämpa lite med min egen identitet på sistone vilket gjort mig väldigt isolerad. Tror jag. men nej, inga ursäkter, jag har bara inte uppfyllt min roll som en vän på ett bra sätt på alla plan.
Hej! Det tog mig ett tag, men den som väntar på något gott väntar som sagt aldrig för länge.
Jag vill att du ska veta att, liksom denna festival (detta brev är skrivet på baksidan av 4 kort tagna på peace&love-festivalen 2007) stannar alla minnen jag delat med dig kvar i mitt hjärta där de kommer stanna för alltid. Ingen kommer att kunna ta din plats som min bästa vän och själsfrände. Du fulländar mig och varje dag tackar jag min lyckliga stjärna för att du finns i mitt liv.
1. Jag skulle offra min egen lycka för dig, men vet att jag aldrig skulle behöva göra det eftersom det på något sjukt sätt verkar vara så att när du är lycklig, är jag lycklig och vice versa. Jag önskar dig all lycka och hoppas att du, under din (förhoppningsvis onaturligt långa) livstid uppnår allt du någonsin önskat och hoppats. Min resa har ändrat mig i grunden,
2. men ingenting kan någonsin få mig att sluta älska, och se upp till dig. Du lär mig så mycket om livet praktiskt taget varje gång vi pratar och för det står jag för evigt i skuld till dig.
Jag hoppas att du så bara känner en tusendel av vad jag känner för dig, för mig, då det skulle göra mig nöjd och lycklig tills jag drar mitt sista andetag.
3. Och sanningen är att vi kommer dö samtidigt du och jag, för våra själar är förenade på något vänster. Du är allt jag kan önska mig i en vän och du manar mig till stordåd, även fast du inte vet om det.
Du får mig att vilja göra dig stolt! Jag är alltid stolt över att vara din vän!Din vän, här, där, överallt
4. Malin
----------------
Hej isi!!
Här kommer ett gammalt hederligt handskrivet brev från mig till dig. Det var längesen man skrev ett sånt men man borde göra det oftaste för det är så mycket roligare att få än ett mejl. Aja. Hoppas du mår bra! Jag saknar att träffa dig (kan man säga så?) vad jag menar är att jag saknar den tiden när vi sågs varje dag. Men huvudsaken är ju att vi håller kontakten. Jag tänker på dig ofta! Senaste idag på jobbet, först tänkte jag skicka ett sms men jag hade typ 0 batteri och då kom jag på att jag kunde skriva ett brev istället. Jag hittade ett halsband <3 som jag tyckte skulle passa dig. Hoppas du gillar det!
Jag flyttar om två veckor! Ska bli väldigt spännande. Längtar verkligen efter att få träffa nya människor!
Hoppas att du får ett jobb snart!! Jag ska be att Gud hjälper dig.
Ha de superbra!
Jag älskar dig!
Puss&Kram
/Hanni <3
ps. Kärleksbrev <3
---------------
We only part to meet again,
Though ighty boundless waves may sever,
Remembrance shall bring thee near, and I shall
go with thee forever and often at midnight's silent hour,
when brilliant planets guide the ocean,
thy name shall rise the highest stars,
and mingle with my soul's devotion.
-Hittade den här fina dikten på internet. Är skriven av en arab och är tydligen väldigt gammal.
Isa
Det känns som vi har kommit ifrån varandra sen du åkte till Australien, men det är ju inte så lätt när vi bor på olika platser och har fullt upp med våra liv. Men oavsett vad vi gör och vart vi befinner oss i världen kommer vi alltid ha varandra som vänner. Jag hoppas du har möjlighet att komma till mig, så vi kan ta igen all förlorad tid i landet Proxima Estación Diagonal! Annars ses vi när ödet bestämmer det. Snart hoppas jag.
Älskar dig, Kram Nea
Ps. Gjorde ett armband förra året med tanken att ge det till dig men glömde bort det, tills nu då jag hittade det när jag rensade i rummet. Varsågod :)
--------------
Och grenom att skriva ner dessa brev, som jag egentligen bara ville hålla för mig själv men efter lite tänkande beslutade mig för att publicera, så vill jag på något sätt hylla dessa tre människor och visa vilka oerhört vackra människor de är. Dom är värda allt. Till var och en skulle jag vilja säga att: Jag är stolt över att vara din vän. Inget slår människor som bryr sig, trots att man själv vart dålig på det. Och för det finns ingen ursäkt i världen, mer än att jag ska försöka att aldrig göra så igen. Jag tänker också på Sofia och Hanna varje dag. Och min familj såklart.
Jag älskar er.
Izzie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar