Universitetsbiblioteket

Sitter på universitetsbilioteket i københavn. Igår var kanske en av de skønaste kvællarna i mitt liv. Allt slæppte och jag kunde bara berætta exakt hur jag kænde, vilket var otroligt SKØNT. Har helt enkelt haft en så otroligt jobbig tid sedan jag kom hem och flyttade ner till Malmø. Nu har jag alltmer børjat tænka i banor som: varfør ær jag hær nær jag kan vara næra næra o kæra? Det man glømmer ær att inte bara mitt liv går vidare, utan allas. Min størsta rædsla nu ær nog omedvetet att pappa åker, att han stannar længe, och att jag vet att han ær med vår familj dær. Jag saknar dem jættemkt.. Jættefina bilder finns på facebook nu som marcelle tog førr.. Ælskar henne jættemkt. Samtidigt kan jag inte tænka mig att læmna mamma och hela min familj hær. Det ær jobbigt. Jag har en mini-depression tror jag, men vill væl inte riktigt erkænna det før mig sjælv.. Tænker att alla alltid har det mkt værre och att d jag går igenom inte ær någonting, att jag alltid vart stark och att ja ska fortsætta vara det. Och jag ær stark. men ibland måste man nog, før sin egen skull, førstå att man ær svag. Det som verkligen bothrar mig nu ær væl att ja støter bort allt ja skulle kunna ha næra mig.. Och det ær vældigt deprimerande.

Iallafall! Har gått och gått hela dagen. Tappade bort mig ett tag, men med hjælp av københavns karta från 2003 hittade jag snabbt rætt igen efter en sjukt jobbig promenad i regn. Men regn har væl aldrig skadat någon? Tværtom kændes det skønt och befriande att gå i regnet, det var ændå varmt och jag hade en tjock trøja som skydd. Och nu sitter jag hær.. Tænker lite fær mkt som vanligt, och kan inte riktigt slappna av. Ska førsøka gøra det. Det ær vackert hær inne.. Har bara ætit ett halvt wienerbrød idag så det kan ju vara en av anledningarna till att ja inte mår prima just nu också.. Och somnade inte førræn typ 3 igår heller før att sedan vakna 8..
Behøver nog bara mænniskor i mitt liv. Jag tycker mig kunna se ett mønster, att dem man bryr sig mest om finns liksom oftast inte precis brevid en. Det gør ont. Jag har læmnat många vænner i australien, och hær hemma går allas liv vidare. Det ær dags att børja ett nytt liv igen, før 3e gången.. Kanske 10e gången. Men viktigast ær nog att tænka att man inte ær sjælv.

ælskar er
izzie