Jag älskar henne. Första gången jag kom till henne bjöd hon in mig i vår familj som om vi alltid varit tillsammans, varenda dag. Hon är osjälvisk, vacker, godhjärtad och otroligt stark. Hon och hennes syskon förloradesin mamma (min aunty Carol) i cancer.. Jag kommer ihåg när vi brukade besöka henne på sjukhuset trots att jag var jätteliten (en man i sängen breve var typ skitsjuk o försökte ge mig en banan varje gång jag kollade dit), och hon var alltid lycklig med oss somnär vi kom dit. Vi brukade gå dit hela familjen, jag och pappa och joe och anthony och uncle alan och min farmor och amal... Vi barn visste inte att vi skulle förlora vår aunty Carol, men pappa och dom visste att dom skulle förlora sin syster och dotter.. När jag tänker på min familj i Australien så ser jag inget annat än styrka. Dom har gått, och går, igenom så otroligt mycket ingen ska behöva gå igenom och ändå lyckas dom alltid hålla huvudet högt, stå för den de är, och stanna kvar i sin tro trots att mycket är emot dem.
Rita har denna text på sin facebook-status:
We have no right to ask when sorrow comes "why did this happen to me?" Unless we ask the same question for every joy that comes your way.
Bara det visar vilken underbart stark människa hon är. Här är en bild på mig och Rita (i slutet på april 2008) ett tag innan hon fick reda på att hon hade cancer.
Jag älskar er.
Izzie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar