Sitter hos Sofie, Thierry har precis flyttat hit. Vi packade ihop alla saker och lämnade rummet runt 5 och åkte hit med alla saker. Så nu bor vi jättenära varandra, vilket är kul.. Men jag är melankolisk. Ljus, rött och té gör mig antingen melankolisk eller ger en känsla av njutning. Idag är det melankoli, utav olika anledningar.
Har tänkt mycket på min familj på sistone. Vart dom är, spridda över hela världen, i olika rum och omgivningar. Vet inte hur jag känner. Bara saknar pappa. Hela tiden. Varje dag. Jag bara önskar att vi alla kunde vara tillsammans! Men vi är vuxna nu, tänker och tycker själva, och olika omständigheter tvingade oss isär. I olika städer är vi nu! Hannah, mamma, pappa och jag. Vi som en gång bodde i en liten trea vid alla björkar.. Vi som en gång åt tillsammans varje dag, väntade uppe på varandra (var alltid irriterad när pappa vänta uppe tills jag kom hem, men nu förstår jag varför) och stöttade varandra. Bråkade, skrek och slog på saker. Tårar. Men ännu mera skratt. Tårarna var oftast ett uttryck av missförstånd,
men det visste man ju inte då..
Jag vill bara säga att jag älskar er, för evigt, alltid, vart jag än är, och vilka misstag ni än gör. Även om jag inte håller med er om allt ni gör, säger eller tycker, så älskar jag er alltid. Även om ni inte håller med mig om allt jag gör, säger eller tycker så vet jag att ni alltid kommer älska mig.
Förlåt för alla lögner, som ni fortfarande inte vet, förlåt för alla fula ord och svordomar. Förlåt för alla gånger jag sagt I hate u, eller jag hatar dig.
Det har oftast varit mitt fel.
Jag älskar er
Isa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar