Sista dagen på Madeira. Julskivan är igång, och jag känner lite lite saknad redan. Det är ju ändå rätt mysigt här.. Gamlingar tenderar att vara rätt sociala, och restaurangens alla servitörer känner igen oss nu.

Igår var det en jättefin dag.. Vi åkte med en taxichaufför vid namn Fernando upp till Botaniska trädgården, och det var äntligen soligt för en gång skull. Väl uppe lovade Fernando att hämta oss två timmar senare för samma pris, och vi gick in i trädgården som var väldigt fin!
Efter 2 timmar åkte vi med Fernando ner och han hade nu bytt skiva (den som vi lyssnade på på vägen upp för bergen var en gamling-skiva, anpassad till gamlingar sa han) till en ABBA/Julio Iglesias-skiva. Så ner åkte vi för bergen, lyssnandes till Julio Iglesias och ABBA, tills Fernando stannade utanför Porto Mare.

Sen gick vi längs havet till en grotta som Björn vart i tidigare.. Det var så vackert.. Solen höll på att gå ner, och det var så fridfullt och man hörde vågorna och dom fina ljusblåa och vita stenhusen längs trappan ner mot havet var så fint..
Jag kände en känsla jag inte känt på länge. Inte nostalgi, inte saknad, inte sorg, utan en tillfreds känsla kombinerat med ett lugn som gick igenom hela kroppen.
Tack vare vilda katter som ligger längs trappor, stenhus och vågor.

Nu hör jag musiken inifrån baren igen. Det är samma låtar som alla andra kvällar. Hotellet har nya gäster idag. Imorgon byts vi ut igen. Vi lämnar, och hit kommer några nya, förväntansfulla och spända gäster. Vi glöms och livet går vidare här i alla utrymmen vi lärt känna under den här veckan.
Medan vi lever vidare i Sverige,
eller som i mitt fall någon annanstans mellan dröm och verklighet.

Jag älskar er.
Isa