Har i stort sett haft två så otroligt ineffektiva dagar hitills den här veckan och imorgon är det tänkt att jag helst ska bli klar. Har mailat min lärare och jag är arg på lärare som inte svarar på mail. Hur svårt kan det vara? Jag är inne på min mail minst 3 ggr per dag. Och jag är inte ens speciellt viktig + att ja typ aldrig får mail!!! Men han e lärare, alla andra lärare svarar på mail, och dessutom mailade jag IGÅR morse, och frågan är lite avgörande för om det går att ta sig framåt eller inte i mitt arbete. Så jag har mest suttit och segat. Har inte känt mig så ineffektiv på väldigt väldigt länge!
Ska nog gå hem och vila snart. Hur tar man sig egentligen upp ur otrolig omotivation? Har känt såhär flera gånger förut och ibland haft arbetstorka i flera dagar.. Just nu, eller på senare tid, slösar jag onödig energi på saker som jag egentligen bara borde lägga fram på bordet. Ligger och gror och resulterar i icke-existerande energi till det viktiga. Sen blandat med typ mörker och otrolig familjesaknad (även fast ja vet att man helst bara vill dra när man vart me sin familj för länge!!) Skönt med köpenhamn iallafall :D Ikväll ska jag till cinemateket och se en film av en rätt kontroversiell dansk snubbe om Haiti som han filmat under flera år (innan jordbävn. obs). Pengarna för biljetterna går oavkortat till läkare utan gränser.
Såg en jättehemsk dokumentär igår om barn i Nigeria som anklagas av the Libreal Gospel Church, med Helen Ukpabio i spetsen, i deltaområdet Akwa Ibon för att vara häxor. Det var så himla sorgligt.. Usch. Föräldrar bara lämnade barnen mitt på gatan och folkmassor skrek på dem för att de var häxor. Och jättemånga hade brännskador och dödades för att dom ansågs vara häxor. Det var verkligen skithemskt. Alla barn trodde ju att dom var häxor också, 3-åringar var helt övertygade om att de var häxoe, och dom var typ bara några månader vissa av dem! Men så finns organisationen CRARN som har ett center för dom här barnen, som hjälper dem att förstå att dom inte är häxor även fast det tar jättelång tid. Dom gick med alla barn och vädjade till regeringen att dom skulle se och vidta medel för att förhindra att deras rättigheter kränktes..
Jag tror att min omotivation kanske också beror på att jag hela tiden hanterar sorgliga saker. Alltså, när jag läser om något så läser jag oftast om olycka och orättvisor och man börjar liksom förstå kopplingen till det liv man lever och orättvisan flera hundratusentals mil bort. Läser om krig och ignorans och död. Det finns en klar baksida av att läsa om kränkningar varje dag! Sedan att fredliga initiativ ofta kombinerat med oerhört stöd också bemöts med ett mobiliserat motstånd pga. vissa sociala, ekonomiska och politiska omständigheter, gör inte saken bättre en dag då man liksom inte har energi att se det positiva.
Okej, enough is enough! Tänk på sommarn när man bara kan ligga på beachen. Då känns sånt här så oerhört långt borta. :D Hittade en jättesöt bild nu, efter ja skrev allt det här, som ska vara min motivation för den här veckan!!! Kolla på den ni också om ni blir deppiga av världen nån gång som jag lätt blir!! :) Det hjälper verkligen med små söta bilder ibland!! :D Hittade den på en blogg som menade att man kanske måste börja tala samma språk som kränkarna.. Lite roligt faktiskt :)
Älskar er
Isa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar