Så är intervjustadiet över och kvar är allt arbete - det tunga och jobbiga.
Jag har lagt mycket energi på att få ihop allt tidsmässigt, med resor, energi och samtidigt liv och jobb. Och fest såklart. Det har gått bra. Men nu sitter jag här, och ska få ordning på det här - tredje gången jag skriver uppsats och det gör inte alls mindre ont. Jag har haft ont i magen ganska mkt nu, och det är jobbigt. Vill bara att första juni ska vara här så mycket men samtidigt inte alls för att jag har en så lång väg att gå ännu. Vill bara krypa under täcket och få bort min jävla uppsatsångest. Aldrig mer, Gud. Inte på lång tid nu. Jag orkar faktiskt inte det! Det finns inget jag kan jämföra den här jävla ont-i-magen-känslan med.

Men Snälla låt mig klara det. Gud vad jag ska skrika världens glädjeskrik den dan.

Älskar er
Isa