Sunsets

Vill bara skriva som om allt är som vanligt. Men det är det inte. Önskar att det var det, fast ändå inte. Inte på det sättet. Kommer kanske vara lite inaktiv, eller så skriver jag på som vanligt. Men i mitt hjärta så kommer det hela tiden göra lite ont. Jag känner mig inte värd att njuta, att skratta eller att tänka på mig själv. Men jag måste ju det! Annars skulle ju inte jag vara jag (som cp:t i Livet är en schlager säger...) Se! Där lyckades ja tillomed i min sorg lägga in ett litet skämt. Känner skuld.
Tänker visa två fina solnedgångar jag sett på sistone.. Jag älskar solnedgångarna. Det kommer bli många av dem i Malmö nu framöver hoppas jag. Kyligare, men så himla vackert. Åker tillbaka ner till Malmö på tisdag tror jag. Imorgon ska Marika klippa mig! Så snällt. Billigt också.

Solnedgångarna i mitt liv:

Underbara Malmö.. Jag, Lígia och Davids tjej Valerie åkte och kollade å solnedgången efter min tenta. Så underbart vackert.


Solnedgången ikväll i Gävle. Himlen brinner.. Så himla vackert, nostalgiskt och underbart..

Synd att solen i mitt liv försvunnit. Hoppas det bara är tillfälligt. Måste rycka upp mig. Det var mitt val. Jag försöker att inte ha skuld. Det är svårt. Jag är ju skyldig.

Nu på fredag åker jag och Lígia iallafall till Hamburg. Woho! Och på tisdag tillbaka till Malmö. Woho! Och jag har fina vänner där. Saknar det. Saknar alla mina kompisar! har träffat Sofia den här helgen! var så otroligt skönt. Hon fattar hon. Prata med Hanna på msn idag samt Nea. Malin på mail. Ska försöka boka flyg till arlanda den 27:e. Är med mamma. Älskar mamma.
Tur.
Vad har jag gjort? Flummigt nu, sorry. Men är bara så rädd!! Att jag gjort mitt livs misstag genom att inte gå tillbaka. Men man ska följa sitt hjärta. Hur vet man vilken väg ens hjärta vill gå när det känns olika hela tiden? Och när man känner sorg när man väl gått?

Blä blä blä!
Hoppas detta gör mig stark som jag tänkte från början. På nåt sätt var det bara för sent för att stanna.

José Gonzalez 20:e nånting-november... i Köpenhamn. Längtar!